Stig Notlöv: Om det inte är omöjligt… då är det lätt!

Jag vill börja med att berätta att

A, jag är ingen golfare, kan inte ens pricka bollen utan att göra en krater i gräset.
B, jag inte är en av dem som blir lätt imponerad. I synnerhet inte av människor.

Golfare: Wikipediatypförklaring a´la Helene:

Det är en person som lätt kan förväxlas med en jägare eftersom den använder samma sinnen för att erövra sitt byte. I detta fallet en golfbana och det finns många olika svårighetsgrader på dem. Golfaren måste vara ett med sitt underlag, dvs känna av jorden. Är den grön och mjuk eller torr och hård. Hen behöver lyssna på och vara i samma andetag som vinden för att bollen ska färdas i rätt riktning och stanna eller öka precis där det ska. Hen behöver vara ett med sitt redskap, dvs klubban, den är kopplad direkt till hjärnan och styr rakt igenom slaget. Man eller kvinna spelar ingen roll. De jagar och jagar och jagar… sitt eget handikapp? Golfaren vandrar dessutom med den fulaste solbrännan ever, i ur och skur, huvudet, halsen, underarmarna och den ena handen är läckert solbränt, medan allt annat på golfarens kropp är i den blekaste blåvita tonen. Och ändå lyckas de föröka sig?

I grund och botten är jag en trist analytiker med en viss begåvning för att ofta se möjligheter när de kommer och grabba tag i dem. Dokumentären med Stig Notlöv som jag halvslumrande såg för fyra månader sedan gjorde mig extremt nyfiken på honom. Inte på Black Mountain i sig eftersom det finns tusen och åter tusen golfbanor men, det finns alltid en skapare bakom alla lyckade och mindre lyckade företag och det är dem jag är nyfiken på. Det fanns ju en möjlighet för mig, eftersom jag, skulle åka till just Thailand.

Sedan berättade alla (och jag menar alla) att det var helt omöjligt att få en intervju med honom. Han är väldigt privat och få känner honom på riktigt. Han pratar inte så mycket utan GÖR istället. Det florerar många ”Stig-Historier” bland svenskarna här i Thailand, bland annat att han är snarstucken, kommer man med kritik om banan så får man direkt pengarna tillbaks och är välkommen att söka sig till någon annan golfbana i Thailand. Är kritiken befogad däremot så är problemet åtgärdat innan du hinner blinka.

Men plötsligt händer det!

”Tveksam till intervju men kom gärna på lunch!”

Jag stirrade på mailet och pulsen steg i takt med att alla myggbetten växte (Thailand är dessa enerverande insekters urmoder och vi kan kalla dem för myggosapiens) och jag tänkte medan jag kliade/rev mig i ansiktet ”det är ok, det är en början”

Varje morgon och kväll hade jag besviket kollat min mail men så kom äntligen svaret från Stig: ”kom på lunch!” Jag studsade in i duschen och ut, för att sedan slänga mig iväg i en taxi till Black Mountain.

IMG_4816
Me and Stig!

Vi sågs utanför restaurangen och han kom blåslagen, med bruten näsa och arm. Det är tufft att spela golf, bara så ni vet, han trillade i en grop på sin egen golfbana och slog sig så här.

Vi beställde in mat samtidigt som hans VD Harald och en annan man kom och satte sig med oss. Det är avslappnat. Det beror både på Stig och Harald för de är otroligt avslappnade båda två.

Stig gillar inte intervjuer och han säger att det beror på att han inte tycker att det han gjort är så intressant egentligen. Folk har ju kallat honom för galen över det han gjort säger han, men han gör det ändå. På min fråga om vad det är som driver honom så vet han inte det. Han säger att han bara gör och sen får resultatet tala för sig själv. Han har gått från att skapa Byggmax till att bygga en ny stad i ett annat land än sitt hemland, för enligt mig är det inte en golfbana han bygger. Han sysslar med infrastruktur dvs han bygger hus, skolor och butiker, badland, lekplatser. Han bygger och skapar otroligt inspirerande miljöer som man blir kreativ i. Man kan nog inte bli annat för det är så otroligt vackert, som en saga,Thailands egna Narnia.

Stig är beviset på att man faktiskt ”lever” så länge man lever. Han verkar liksom aldrig se några hinder och är dessutom nybliven tvillingpappa till två små tjejer. Han lyser upp och strålar när han pratar om dem. Jag undrar om det är skillnad på att bli pappa nu när han är äldre än det var när han fick sin son, om man med åren blir klokare liksom. Han skrattar och säger att han aldrig varit klok och det kanske är det som är nyckeln tänker jag. Att han inte ser sig själv som sådan även om alla vet att han är det. Hans vuxna son Jakob är inte inblandad i Black Mountain men han var det däremot i Byggmax men precis som sin far har han nu lämnat och ägnar sig åt möbler istället. Mycket av möblerna på Black Mountain kommer just från honom.

Jag undrar om han är troende? Han funderar en stund sen säger att det är han nog, på sitt sätt. Hans fru är Thailändska och han tycker att Buddismen har ett bra budskap. Nu kommer vi nog för nära att gå in på en intervju och han vill att vi åker en tur så att jag får se hela Black Mountain och han undrar om jag, JAG har tid? Ja, ni förstår själv…

Nu ska jag berätta att jag aldrig åkt golfbil.

Så min första resa i en sådan var med en nybliven pappa (med allt vad det innebär) och med en bruten arm så bara ena armen gick att styra med. Jag hann tänka snabbt på min livförsäkring som jag inte har innan vi började denna Berg&Dalabanetur. Golfbanor är kulliga men denna banan är det i synnerhet och Stig kör som Stig vill, det är hans bana. Han stannar respektfullt vid de som ska slå och ger tummen upp till någon när vi kör förbi och säger :”nice shot!” Vi kör vidare och hamnar på ett av banans ”vattenhål” Vi stiger ut och står där helt tysta och tittar ner över den böljande golfdalen. Den har alla färger med färgsprakande blommor, näckrosdammar, gräskullar och sandiga ökenhål. Jag säger: Herregud… känner du dig inte som en kung? Allt detta har du skapat?” Han ler lite generat, skrattar och säger att jag nog överdriver lite… se själv:
DSC_0301

DSC_0330

DSC_0331

Vi kör förbi gropen (skall läsas stupet) där han hade trillat och han pekar med sin brutna arm och säger: det var ett sånt där dåligt slag förstår du, så jag hamnade där, i skogsbrynet och marken bara rämnade och ja.. du ser. Han viftar med armen. Tänk om han dött, tänker jag men ler när jag inser komiken i det. Vi stannar vid en bergssluttning utanför golfbanan som är som en taggig djungel och överallt sticker det upp blå pinnar. Det ska bli en ny bana berättar Stig och pinnarna visar var hålen ska vara… det ska vara klart i NOVEMBER! Det är en av Stigs styrkor, han gör och han gör det fort. Han skrattar när jag undrar hur sjutton det ska gå till och svarar: ”om det inte är omöjligt, så är det lätt!”

Jag undrar om det är skillnad på att hitta rätt och bra personal i Thailand i förhållande till Sverige? Han säger att det är lite svårare, i synnerhet har de haft svårt att hitta rätt personal i ledningsposition. Vad är det då Stig tittar efter när han letar personal? Han funderar lite så säger han: ”det är nog drivet… att de är drivande och engagerade!”

Överallt där vi kör hälsar folk, allt från arbetare till gäster och han hälsar tillbaka. Jag sitter som ett fån bredvid och hälsar jag med. Han pratar och han kör, med en enda arm och jag kan se att han har ont.

Vi kör upp för en gigantisk kulle när han svarar på min fråga om han hade tänkt sig det så här stort, att han alltid tänker ”antingen gör jag det stort eller inte alls!” och jag hänger lite lätt utanför golfbilen och tänker ”titta på vägen” fast vi är ju inte på vägen. Stig håller sig till sin egen väg och det är bara att hänga med eller inte.

Jag undrar lite över att hela Black Mountain är så öppet, det finns inga murar som på alla andra svenska radhus-resorter här i Thailand och inga väktare som öppnar och släpper in en? Han svarar lite föraktfullt att det är förlegat, så byggde man på 90-talet och det skapar ju inga goda relationer att bygga murar. Att bygga bra relationer är viktigt när man ska skapa något sånt här i ett annat land.

Sedan finns det ju osynliga murar också. Ingen vanlig Svensson har råd att köpa deras hus/palats… de kostar nämligen mellan 9-10 miljoner. Han visar mig det exklusiva området med pampiga villor och han berättar: ”där bor en läkare från Dubai och där bor en direktör från blabla och där, där bor jag…”
Jag tittar lite förvånat över hans eget hus som visserligen är det högsta men byggt i en helt annan stil. Stora, enorma glasdörrar till entrén och mycket fönster men väldigt fyrkantigt. Han verkar veta vem alla är som bor där, så det här med relationer är nog viktigt för honom. Och jag är villig att erkänna att om jag hade haft några miljoner över så hade jag köpt ett hus just här, i bergen, med en doft av magisk sagovärld för det måste vara en dröm för barn att få växa upp här.

Jag frågar om det är svårt att hinna med sin hobby eftersom han ju älskar Golf, när man startat en sådan här stor verksamhet kring den? Han ler och säger ”nej absolut inte, det är därför jag anställt Harald som VD, han sköter allt… så jag behöver inte oroa mig.” Fast något inom mig säger att han nog är väldigt involverad i alla fall. Han är ju i grunden en entreprenör och för mig så borde hans namn stå som förklaring till just ordet entreprenör i wikipedia..

Han bygger något han kan och vill och han tar dessutom ett stort samhällsansvar. Han skapar arbete och utbildningsmöjligheter genom skolan och han skapar boende och framförallt, han skapar upplevelser. Allt detta även om det inte är i hans hemland, dock hans blivande eftersom han bestämde sig i förra veckan att stanna för gott. OCH… Black Mountain växer hela tiden och även om det redan är bäst, så det blir hela tiden bättre. För att företag ska kunna bli bättre måste man vara lyhörd och självkritisk men också kunna njuta av framgångarna. Jag tror att han vet hur man gör det.

Kung Stig och Prins Harald.

Harald träffade jag ju bara över lunchen men fick uppfattningen att de var ganska lika. Att de förstår varandra utan ord och att de delar samma vision. Framförallt är de lika ödmjukt vänliga OCH privata.

Nej jag fick ingen ”riktigt” intervju. jag fick en otroligt trevlig eftermiddag och jag gillar honom.
Stig gör som Stig vill men, 
Helene får som Helene vill och… hon har ett finurligt tålamod.
Han lämnade av mig till en av deras chaufförer med orden: ”now you take care of this very important women and get her home safe!”

Until we meet again!!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s