Stig Notlöv: Om det inte är omöjligt… då är det lätt!

Jag vill börja med att berätta att

A, jag är ingen golfare, kan inte ens pricka bollen utan att göra en krater i gräset.
B, jag inte är en av dem som blir lätt imponerad. I synnerhet inte av människor.

Golfare: Wikipediatypförklaring a´la Helene:

Det är en person som lätt kan förväxlas med en jägare eftersom den använder samma sinnen för att erövra sitt byte. I detta fallet en golfbana och det finns många olika svårighetsgrader på dem. Golfaren måste vara ett med sitt underlag, dvs känna av jorden. Är den grön och mjuk eller torr och hård. Hen behöver lyssna på och vara i samma andetag som vinden för att bollen ska färdas i rätt riktning och stanna eller öka precis där det ska. Hen behöver vara ett med sitt redskap, dvs klubban, den är kopplad direkt till hjärnan och styr rakt igenom slaget. Man eller kvinna spelar ingen roll. De jagar och jagar och jagar… sitt eget handikapp? Golfaren vandrar dessutom med den fulaste solbrännan ever, i ur och skur, huvudet, halsen, underarmarna och den ena handen är läckert solbränt, medan allt annat på golfarens kropp är i den blekaste blåvita tonen. Och ändå lyckas de föröka sig?

I grund och botten är jag en trist analytiker med en viss begåvning för att ofta se möjligheter när de kommer och grabba tag i dem. Dokumentären med Stig Notlöv som jag halvslumrande såg för fyra månader sedan gjorde mig extremt nyfiken på honom. Inte på Black Mountain i sig eftersom det finns tusen och åter tusen golfbanor men, det finns alltid en skapare bakom alla lyckade och mindre lyckade företag och det är dem jag är nyfiken på. Det fanns ju en möjlighet för mig, eftersom jag, skulle åka till just Thailand.

Sedan berättade alla (och jag menar alla) att det var helt omöjligt att få en intervju med honom. Han är väldigt privat och få känner honom på riktigt. Han pratar inte så mycket utan GÖR istället. Det florerar många ”Stig-Historier” bland svenskarna här i Thailand, bland annat att han är snarstucken, kommer man med kritik om banan så får man direkt pengarna tillbaks och är välkommen att söka sig till någon annan golfbana i Thailand. Är kritiken befogad däremot så är problemet åtgärdat innan du hinner blinka.

Men plötsligt händer det!

”Tveksam till intervju men kom gärna på lunch!”

Jag stirrade på mailet och pulsen steg i takt med att alla myggbetten växte (Thailand är dessa enerverande insekters urmoder och vi kan kalla dem för myggosapiens) och jag tänkte medan jag kliade/rev mig i ansiktet ”det är ok, det är en början”

Varje morgon och kväll hade jag besviket kollat min mail men så kom äntligen svaret från Stig: ”kom på lunch!” Jag studsade in i duschen och ut, för att sedan slänga mig iväg i en taxi till Black Mountain.

IMG_4816
Me and Stig!

Vi sågs utanför restaurangen och han kom blåslagen, med bruten näsa och arm. Det är tufft att spela golf, bara så ni vet, han trillade i en grop på sin egen golfbana och slog sig så här.

Vi beställde in mat samtidigt som hans VD Harald och en annan man kom och satte sig med oss. Det är avslappnat. Det beror både på Stig och Harald för de är otroligt avslappnade båda två.

Stig gillar inte intervjuer och han säger att det beror på att han inte tycker att det han gjort är så intressant egentligen. Folk har ju kallat honom för galen över det han gjort säger han, men han gör det ändå. På min fråga om vad det är som driver honom så vet han inte det. Han säger att han bara gör och sen får resultatet tala för sig själv. Han har gått från att skapa Byggmax till att bygga en ny stad i ett annat land än sitt hemland, för enligt mig är det inte en golfbana han bygger. Han sysslar med infrastruktur dvs han bygger hus, skolor och butiker, badland, lekplatser. Han bygger och skapar otroligt inspirerande miljöer som man blir kreativ i. Man kan nog inte bli annat för det är så otroligt vackert, som en saga,Thailands egna Narnia.

Stig är beviset på att man faktiskt ”lever” så länge man lever. Han verkar liksom aldrig se några hinder och är dessutom nybliven tvillingpappa till två små tjejer. Han lyser upp och strålar när han pratar om dem. Jag undrar om det är skillnad på att bli pappa nu när han är äldre än det var när han fick sin son, om man med åren blir klokare liksom. Han skrattar och säger att han aldrig varit klok och det kanske är det som är nyckeln tänker jag. Att han inte ser sig själv som sådan även om alla vet att han är det. Hans vuxna son Jakob är inte inblandad i Black Mountain men han var det däremot i Byggmax men precis som sin far har han nu lämnat och ägnar sig åt möbler istället. Mycket av möblerna på Black Mountain kommer just från honom.

Jag undrar om han är troende? Han funderar en stund sen säger att det är han nog, på sitt sätt. Hans fru är Thailändska och han tycker att Buddismen har ett bra budskap. Nu kommer vi nog för nära att gå in på en intervju och han vill att vi åker en tur så att jag får se hela Black Mountain och han undrar om jag, JAG har tid? Ja, ni förstår själv…

Nu ska jag berätta att jag aldrig åkt golfbil.

Så min första resa i en sådan var med en nybliven pappa (med allt vad det innebär) och med en bruten arm så bara ena armen gick att styra med. Jag hann tänka snabbt på min livförsäkring som jag inte har innan vi började denna Berg&Dalabanetur. Golfbanor är kulliga men denna banan är det i synnerhet och Stig kör som Stig vill, det är hans bana. Han stannar respektfullt vid de som ska slå och ger tummen upp till någon när vi kör förbi och säger :”nice shot!” Vi kör vidare och hamnar på ett av banans ”vattenhål” Vi stiger ut och står där helt tysta och tittar ner över den böljande golfdalen. Den har alla färger med färgsprakande blommor, näckrosdammar, gräskullar och sandiga ökenhål. Jag säger: Herregud… känner du dig inte som en kung? Allt detta har du skapat?” Han ler lite generat, skrattar och säger att jag nog överdriver lite… se själv:
DSC_0301

DSC_0330

DSC_0331

Vi kör förbi gropen (skall läsas stupet) där han hade trillat och han pekar med sin brutna arm och säger: det var ett sånt där dåligt slag förstår du, så jag hamnade där, i skogsbrynet och marken bara rämnade och ja.. du ser. Han viftar med armen. Tänk om han dött, tänker jag men ler när jag inser komiken i det. Vi stannar vid en bergssluttning utanför golfbanan som är som en taggig djungel och överallt sticker det upp blå pinnar. Det ska bli en ny bana berättar Stig och pinnarna visar var hålen ska vara… det ska vara klart i NOVEMBER! Det är en av Stigs styrkor, han gör och han gör det fort. Han skrattar när jag undrar hur sjutton det ska gå till och svarar: ”om det inte är omöjligt, så är det lätt!”

Jag undrar om det är skillnad på att hitta rätt och bra personal i Thailand i förhållande till Sverige? Han säger att det är lite svårare, i synnerhet har de haft svårt att hitta rätt personal i ledningsposition. Vad är det då Stig tittar efter när han letar personal? Han funderar lite så säger han: ”det är nog drivet… att de är drivande och engagerade!”

Överallt där vi kör hälsar folk, allt från arbetare till gäster och han hälsar tillbaka. Jag sitter som ett fån bredvid och hälsar jag med. Han pratar och han kör, med en enda arm och jag kan se att han har ont.

Vi kör upp för en gigantisk kulle när han svarar på min fråga om han hade tänkt sig det så här stort, att han alltid tänker ”antingen gör jag det stort eller inte alls!” och jag hänger lite lätt utanför golfbilen och tänker ”titta på vägen” fast vi är ju inte på vägen. Stig håller sig till sin egen väg och det är bara att hänga med eller inte.

Jag undrar lite över att hela Black Mountain är så öppet, det finns inga murar som på alla andra svenska radhus-resorter här i Thailand och inga väktare som öppnar och släpper in en? Han svarar lite föraktfullt att det är förlegat, så byggde man på 90-talet och det skapar ju inga goda relationer att bygga murar. Att bygga bra relationer är viktigt när man ska skapa något sånt här i ett annat land.

Sedan finns det ju osynliga murar också. Ingen vanlig Svensson har råd att köpa deras hus/palats… de kostar nämligen mellan 9-10 miljoner. Han visar mig det exklusiva området med pampiga villor och han berättar: ”där bor en läkare från Dubai och där bor en direktör från blabla och där, där bor jag…”
Jag tittar lite förvånat över hans eget hus som visserligen är det högsta men byggt i en helt annan stil. Stora, enorma glasdörrar till entrén och mycket fönster men väldigt fyrkantigt. Han verkar veta vem alla är som bor där, så det här med relationer är nog viktigt för honom. Och jag är villig att erkänna att om jag hade haft några miljoner över så hade jag köpt ett hus just här, i bergen, med en doft av magisk sagovärld för det måste vara en dröm för barn att få växa upp här.

Jag frågar om det är svårt att hinna med sin hobby eftersom han ju älskar Golf, när man startat en sådan här stor verksamhet kring den? Han ler och säger ”nej absolut inte, det är därför jag anställt Harald som VD, han sköter allt… så jag behöver inte oroa mig.” Fast något inom mig säger att han nog är väldigt involverad i alla fall. Han är ju i grunden en entreprenör och för mig så borde hans namn stå som förklaring till just ordet entreprenör i wikipedia..

Han bygger något han kan och vill och han tar dessutom ett stort samhällsansvar. Han skapar arbete och utbildningsmöjligheter genom skolan och han skapar boende och framförallt, han skapar upplevelser. Allt detta även om det inte är i hans hemland, dock hans blivande eftersom han bestämde sig i förra veckan att stanna för gott. OCH… Black Mountain växer hela tiden och även om det redan är bäst, så det blir hela tiden bättre. För att företag ska kunna bli bättre måste man vara lyhörd och självkritisk men också kunna njuta av framgångarna. Jag tror att han vet hur man gör det.

Kung Stig och Prins Harald.

Harald träffade jag ju bara över lunchen men fick uppfattningen att de var ganska lika. Att de förstår varandra utan ord och att de delar samma vision. Framförallt är de lika ödmjukt vänliga OCH privata.

Nej jag fick ingen ”riktigt” intervju. jag fick en otroligt trevlig eftermiddag och jag gillar honom.
Stig gör som Stig vill men, 
Helene får som Helene vill och… hon har ett finurligt tålamod.
Han lämnade av mig till en av deras chaufförer med orden: ”now you take care of this very important women and get her home safe!”

Until we meet again!!

Yiiihhhaaa..

Det finns Thailändare och sedan finns det thaicowboysare.

DSC_0073
De blommar upp vid dessa tillställningar med hull och hår (enligt bilden iaf) De går all in och klär upp sig med pikkadollers och allt.

IMG_4736

DSC_0058

IMG_4738

Mannen som äger stället kallas för ”Sheriffen”. Ryktet säger att han är en före detta polis som tvingades sluta pga sin välvilja till ”byteshandel” så han öppnade en restaurang här i Hua Hin istället och som jag förstår det går det ganska bra för honom. Vad som är sant och inte det vet nog bara han.
Jag har ingen bild på honom men här under finns det däremot en bild på hans lilla coola mamma! Frågan är vem som äger vad egentligen för även om hon inte kunde ngn engelska alls så kunde hon räkna och höll hårt i pengarna eftersom det var hon som hade hand om kassan. Men det var hon också hon som senare dansade, hälsade på gästerna och såg till att alla hade det bra. Jag kommer att senare skriva om henne igen när jag skriver om de kvinnliga entreprenörerna här i Thailand.

DSC_0066

Thailändare tål, precis som de flesta andra asiater, INTE alkohol. Många saknar det enzym som bryter ner alkohol (dehydrogenas). Kvinnorna dricker inte så mycket och männen dricker kanske lite mer men man skulle kunna tro att de druckit flera liter eftersom de blir stupfulla.

DSC_0057

Tyskarna däremot har nog ingen limit… de kan dricka hur mycket som helst och som det herrefolk de anser sig vara, åker de ständigt till andra världsdelar utan att kunna ett enda ord engelska eller något annat språk? De fick självklart en egen ölkran på bordet. Och som de forna erövrare de är, gjorde de sitt allra bästa för att erövra dansgolvet men den där dansenzymen kan de däremot sakna 🙂

DSC_0056
En som har dansenzymen är däremot min svenska viking Jens Hallonsten och han dansade brallorna av alla. Inte mig för jag passade väskorna som vanligt.
När vi i sena natten gick hem fick han applåder och tummen upp av de gäster som var kvar.

DSC_0088

Thailändare är otroligt duktiga på att härma ALLT! Musikerna var så bra och så lika originalen så att vi alla fick ont i händerna av allt applåderande. Jag fick dessutom ont i käkarna av den gapande och förvånande paffminnen och kan ha svalt en massa myggor?!

DSC_0095

Nu tar det några dagar till nästa inlägg. See yihhaa later 🙂

 

Här i Thailand äter vi upp, annars…

Igår beställde jag en pizza till lunch. Jag orkade bara två bitar eftersom det var jättevarmt. Servitören kom tillbaks med mina rester så här

IMG_4684

Såg sträng ut och sa: ”you bring to room, you eat later!”
Jag nickade skrämt och satt kvar tills han var utom synhåll sedan smög jag tillbaks till min solplats. Efter en stund kom han igen med påsen och sa: ”lady you forget, must eat, you bring to room!”

IMG_4687

Jens fnissade medan jag nickade skamfullt. Efter en timme sprang vi upp på rummet, utan påsen.

Idag såg jag honom medan jag satt och skrev mitt förra inlägg. Jag försökte göra mig så liten och osynlig som möjligt men det var försent… han gick med bestämda steg mot mig och sa: ”miss… you forget all the time… why you dont eat?!”

Jag sa ursäktande att jag varit så mätt och orkade inte äta mer. Han svarade: me I like amercican food, hate Thaifood so strong and not so good!”

Jag log mitt bästa Jokersmile och sa: ”But I like all food and I like Thaifood aswell…”

Nu sken han upp och sa med händerna ihop: ”really, you do, thank you, thank you so much!” och gick.

IMG_4702

Nu undrar jag om han egentligen varit förnärmad över att jag beställt en pizza och inte Thaimat och att jag inte åt upp den gjorde det hela ännu värre och därför jagade han mig? Nu är det över och jag svär… jag ska äta upp!!

Sola brösten eller inte…

Börjar med att visa dagens arbetsplats 🙂

IMG_4677
I Thailand får du böta 500 bath om du solar topless!

Jag visste inte det och har som tur är inte fått böter däremot har jag fått frihetslängtande blickar från de övriga kvinnorna på stranden. Blickar från kvinnor i bikiniöverdels-fängelse med en längtan om att själv våga slänga av sig toppen! Jaja, från och med nu blir det att rätta sig i ledet för jag tänker icke få böter eller hamna i ett thailändskt fängelse men jag tycker att män då också borde skyla sig mer för allvarligt talat finns det män med större bröst än mina! 😦

I förrigår var det premiär för mig att få Thaimassage. Fnissande stod jag och Jens och vände och vred på kläderna som massörerna hade lagt fram till oss utan att veta vad vi skulle gör med dem? I Sverige tar man väl av sig kläderna när man ska få massage? Jag gick till slut ut halvnäck och frågade varpå alla thailändskor bröt ut i skratt och hjälpte oss på med de enorma byxorna och jättetunikan.

Den lilla späda och ödmjuka Thailändskan förvandlades plötsligt till vansinniga Hulken med superkrafter. Ödmjukheten var som bortblåst och hon klev upp på sängen som jag låg på medan jag tyst undrade vad fan hon sysslade med. Sen började det! Under en timme tryckte hon, drog och bände ut mina ben, fötter och armar medan jag kved och ojade mig. Idag, ja idag vankas det blåmärken både här och där?! Ska man få det? Jens har inga alls?

De coolaste invånarna här Thailand måste vara alla herrelösa hundar som finns i tusentals. De går i flock eller ensamma och de går till tonerna av Paul Youngs: ”Where ever I lay my hat, thats my home” de flyttar sig gäspande och långsamt för bilarna och de räds inget och ingen. De är sina egna herrar liksom. Men på stranden igår såg jag denna hund, han satte glatt fart mot en person långt bort men stannade plötsligt tvärt och hunden såg först fundersam och sedan ledsen ut. Jag tror att hunden kände igen någon som visade sig inte vara den personen.

IMG_4690

Här sov vi i natt! Mitt mellannamn är nu Helene Penthouse Colak för detta skulle jag lätt kunna vänja mig vid!!! Och när man bor uppe på taket kan man sola brösten hur jävla mycket man vill.. så det så!!

Seeya later ❤

IMG_4672

Jakten på en mångmiljonär

Många av er vet säkert inte vem han är.
Han heter Stig Notlöv och jag har varit grymt nyfiken på honom sedan jag såg dokumentären för tre månader sedan.

stig_notlov2

Han startade Byggmax, blev mångmiljonär genom att sälja av andelar i omgångar av sitt enorma företag och 2004 åkte han till Thailand och besökte vänner just här, där jag är, i Hua Hin. Någonstans här fick han en tanke om att starta, in the middle of nowhere, en Golf Resourt. Från en liten tanke till handling i hans värld, verkar ganska kort och han började ett år senare att bygga sin dröm som idag, tio år senare är en succe. Och budget… det gör han ingen?

12400859_10153475590058731_1499230479026732539_n

Vad skiljer honom från andra entreprenörer och framförallt, krävs det ett viss mått av galenskap för att kunna göra det han gjort? Med galenskap menar jag nog det vi i Sverige kallar antijante.

Jag, som well, vi kan iaf kalla det för en ekonomiskt misslyckad entreprenör, är ju extremt nyfiken på honom, hur mycket har han valt att ta hänsyn till familj och barn, ekonomi, kärlek, sina egna begränsningar osv, för att kunna göra det här och framförallt… är han lyckligare nu?

Min allra bästa kollega någonsin, vi är varandras vapendragare 🙂 var den som var med och startade Kungsvideo. Han har själv berättat om hur han nu tagit igen det han missade när barnen var små, fast det var egentligen aldrig någon fara eftersom hans fru (de har varit gifta längre än vad någon annan har varit) var den som tog hand om och uppfostrade vår framtid. Tror att det kallas för balans eftersom vi kan inte, hur mycket vi än vill det få ALLT utan att det kostar något någon annanstans.

Jag har i tre månader försökt hitta honom via sociala medier och han finns där… men ändå inte.

Idag pratar vi så mycket om hur viktigt det är att finnas på just sociala medier för att lyckas, fast är sociala medier egentligen ett verktyg för att vara just social utan att tjäna pengar?

Vi får se… jag träffade just precis Lillbabs här *svimmade nästan*.
Jag ville fråga om jag kunde få ta en bild med henne men.. vet inte, kändes lite patetiskt (eller blev jag rädd). Varför ska vi störa människor… vi fick iaf ögonkontakt och jag log igenkännande mot denna fantastiska kvinna och hon log lika hjärtligt tillbaks. Det får räcka så.

Nu ska vi hitta Stig Notlöv!!

Here we are…

Flygresan
IMG_4579
Norwegian är bra att flyga korta sträckor med, som till och från London – Malmö. Att flyga så här långt var som att åka i en trång boskapsvagn fast i flygform och i mitt huvud hördes ”Hey, hey with the monkeys!”
I tio timmar satt vi alla som på ett vanligt reguljärflyg (trots ett enormt plan) i trånga stolar tre, tre och tre. Jag satt så klart i mitten bredvid en asfull thailändsk tant på ena sidan och Jens på den andra. Tanten blev väldigt upprörd när jag beställde in ett glas bubbel medan hon inte fick. De sa att hon fått tillräckligt. Detta utlöste hennes rota-i-sin-enorma-handväska-tiks. Hon packade upp, packade om och packade ner och så höll det på tills jag fick nog och fräste: ”Kan du sluta rota i den jävla väskan!” Hon tittade trånande på mitt glas bubbel och gjorde sedan mumlande ett fuckyoutecken mot personalen och sa: ”me no drunk, me drink nothing, you very nice lady.. you very rich?” Jag fräste: ”YES, YOU VERY drunk and me very angry and very poor and have no money och sitt nu still för helvete och håll käften så jag kan få sova!!” Hon sjönk ihop som en slutkörd duracellkanin i offläge och klappade mig på armen. Jag klappade tillbaks och ångrade att jag blivit arg.
Sen slutade hon aldrig att prata!!

Jag rekommenderar alltså inte Norwegian för långflyg om du inte flyger premium som alltså är 1:a klass! De swainen satt i fåtöljer!

OBS: Passkontrollanterna i Thailand består av sadister. Från att vi suttit i tio timmar i en boskapsvagn fortsatte vi nu att fösas fram som lobotomerande kossor genom milslånga och ringlande köer bara för att träffa en arrogant gubbe som skulle vända och vrida på passen innan stämpel och ok?!

Bilresan med hyrbil
I Thailand är det vänstertrafik vilket betyder att föraren Jens satt på ”fel sida” medan jag saknade ratten och pedalerna på min sida. Vi körde ut från flygplatsen med vindrutetorkarna i högsta hastighet på de soltorra rutorna och med blinkersen blinkades åt alla håll. ”Alla vägar bär till Rom” säger man och Thailand säger man: alla vägar leder direkt tillbaks till flygplatsen! Hur vi än körde kom vi tillbaks till startrutan och Thaipersonalen, som inte kunde engelska, virrade på huvudet varje gång vi körde förbi. Efter ca en timme hittade vi till slut ut efter att GPS-tanten äntligen fattat att vi INTE var i Sverige och efter tre timmars bilkörning kom vi fram till det här underbara lånehuset:
IMG_4606

Jag håller på att bli kär i Thailand och herregud så bra vi har det.. hörs snart igen för nu ska vi kolla in Thailand bakom, framför och lite sådär från sidan!