…nu är det snart dags!

Julmorgon kom med resultatet av Kicks brun-utan-sol-servetter. Någon som liknade min 19-åriga dotter sprang yrvaken ut från hennes rum vrålandes: ”Maaaammaaaaa vad faaan är det för jävla skit i de där servetterna du köpt… jag ser ju fan inte klok ut!!!!” Jag och resten av familjen tittade först chockat på varelsen och hennes orangefläckiga ansikte och sedan brast vi alla ut i skratt. Alltså hysteriskt skratt… well, utom min ena dotter då som vrålade ännu mer om hur hon ville dö och att hennes liv nu var förstört.

Jag, som just precis smort in mitt eget ansikte och hals, visste vad som väntade mig om några timmar. Och så blev det.
Precis lagom till när gästerna kom började det knaka orangefärgade fläckar överallt och min bror viskade: ”öh, du… mår du bra? För du ser… liksom, lite gulaktig ut och du har en, eh, (han pekade diskret på sin egen överläpp) en mustasch?”

Jaja, vad är väl en bal på slottet som Askungen sa och jag säger, vad är väl ett orangefärgat ansikte när jag har fullt upp med mina egna katastroftankar!

På Nyårsafton åker vi till Thailand, jag och Jens. Så jag har bara ett mål och det är att överleva detta:

• ett styck 10 timmars flygresa
• en styck bilresa i vänstertrafik med Jens som rallychaffis från Bangkok till Hua Hin
• ett styck hav med hajar och andra dödliga rovdjur
• och sist men inte minst: MATFÖRGIFTNING!!

Jo, jag är en sån där som inte kittlas av döden. En realist. Ja precis, det är jag för allt detta som jag är rädd för sker ju faktiskt.

Innan jag fick barn var jag inte rädd för något. Jag älskade att flyga och flög ofta, även helikopter. Men jag tror att i takt med att magen växte så växte också katastroftankarna (och varje jul, av andra anledningar, växer den jävla magen igen och andra, plöffsiga katastroftankar frodas) men jag menar att medvetenheten om vikten att överleva när man har fött barn liksom spelar roll om man är orolig eller inte…

Fast mina tjejer är ju vuxna nu så det borde ju gå över, snart… eller?

Men nu är julen och matfrossan slut och hoppas alla fick vad de ville ha i sina paket.De flesta kvinnor brukar ju få sexiga underkläder i julklapp av sina män. Jag fick stödstrumpor av min med några mumlande ord om faran över proppar och sånt och av min brors underbara små, söta barn, fick jag LÖSS…

jodå såatte…

Men om fyra veckor kommer jag hem igen och brun utan sol är bara ett minne blott… vi snackar pepparkaksgumma!!

GOD JÄVLA FORTSÄTTNING (följer)
till er alla!!